Jonna

Då var springbreak över och man är tillbaka i skolan igen.
Träningen har också dragit igång igen. Känns alltid lika underligt när man tar de första simtagen, funderar vid varje ny uppstart hur jag har kunnat simma så fort bara några veckor tidigare?
Men nu har upphållet bara varit två veckor så det ska nog inte vara så svårt att komma tillbaka i form.

Sista helgen av spring break tillbringades på stranden med Anna och hennes bror Fredrik som var här på besök. Helgen var helt underbar, strålande sol och ca 30 grader! Och vattnet börjar bli varmt igen så det är skönt att bada!
Nästan så att pappa skulle kunna tänka sig att bada, men bara nästan. Snart så!
Den här helgen hade ett riktigt soundtrack!
Press play!



Träningen igår var chill!
Började med ett möte om hur spring practice skulle se ut. Den här veckan ska vi inte ha några morgonträningar (yes!) och från och med nästa vecka har vi bara två per vecka. Sen är onsdagar och lördagar inte obligatoriskt och vi kommer typ bara simma en timme och sen spela fotboll eller basket eller nåt sånt de dagarna. Men annars är det som vanligt. Jag har ju SM i sommar att träna inför så för mig blir det inte så stor skillnad. Men många amerikanare har inga tävlingar under sommaren, och ingen obligatorisk träning heller.

Vi ska också börja bygga lite muskler är det tänkt, bra det för styrketräningen vi har haft hittills har mest varit prehab, så att vi inte ska skada oss. Men det känns så värdelöst eftersom jag redan hade börjat med styrketräning med fria vikter innan jag kom hit, så det var som att gå tillbaka några år i styrketräningsform. Vilket suger!
Men om det inte blir bättre den här terminen eller nästa termin så för jag väl köra styrkan själv.
De är lite efter här i Amerikat på vissa områden, som gör att man känner sig yngre än man är.
Till exempel hela grejen med att man måste vara 21 för att köpa och dricka alkohol, så sen jag har flyttat hit har det kännts som att jag är 17 igen. Och nu den här styrketräningsgrejen. Tillbaka några år i tiden.

Men en sak som är bättre med USA är att människor överlag här är trevligare.
Om man stirrar en främmande amerikan tillräckligt länge i ögonen så säger han/hon: Hi how are you
Visst det är bara en artighetsfras och de är inte alls så intresserade av hur du har det idag, men det blir lixom lite trevligare när man svarar Im fine thank you, how are you.
Till skillnad från Sverige, om man stirrar någon främling i ögonen där så vänder de snabt bort blicken eller slänger ur sig haru ingen tv hemma eller?! Ok det sista var kanske att överdriva men ni fattar poängen.

Nej nu ska jag skypa hem till Sverige lite!
Tänk om just du hade orkat ladda hem skype, då hade vi kunnat prata nu!
www.skype.com