tidiga mornar och sprutor
Nu har jag överlevt en vecka som tidningsbud, pjuh!
Börjar varje morgon, eller natt rättare sagt, kl 02:00, kanske inte riktigt något man ser fram emot.
Första dagen tog det lite mer än 4 timmar, men jag kan meddela att nu är jag nere på strax under 3 timmar! Framsteg!
Hur Fredrik klarar av det på två timmar är någonting som förblir ofattbart för min del.
Nu är jag också fördigvaccinerad, har tagit min sista twinrix spruta! Det gick bättre än förra gången för min del, kanske beror på att jag denna gången bara behövde ta en spruta, och inte tre. Och jag hade en taktik den här gången också, som kanske hjälpte lite, jag undvek att kolla på sprutan under hela tiden där inne. Ville abslolut inte se den där hemska grejen!
För min del ja... För Andreas del där emot gick det inte riktigt lika bra! Nej hon var inte ett dugg rädd, det var inga problem, sa hon. Sprutor klarar hon av lätt. Så hon satt där och pratade med sköterskan och kollade hur de gjorde. Men så helt plötsligt säger hon: oj, nu börjar det snurra lite, och sekunden efter dunsar hon avsvimmad ner på britsen. Och doktorn far upp och upp med fötterna i luften! Sköterskan och mamma försöker få liv i henne men hon börjar ge i från sig djupa snarkningar och ligger där helt borta! Och där sitter jag, ögonen stora som tefat och hakan nere i knät i princip, och mitt grepp om stolen hårdnar så att knogarna blir helt vita. Tillslut vaknar hon upp, och det första hon säger är nej men oj då! och sen börjar hon as garva! Tydligen så var hon helt övertygad om att hon låg hemma i sängen och sov.
Då började jag också garva, och jag kunde inte sluta på hela eftermiddagen! Jag försökte hålla mig något sånär när doktorn var där men sen när vi fick flytta till ett närliggande rum så bara brast det, och vi skrattade åt det där länge!
Vi blev kvar en timme och Andrea fick pepparkakor och saft så att hon skulle återfå lite färg i fejan. Hon var ju vit som ett spöke nästan!
Jag säger bara TUR att jag tog sprutan innan det där händer, annars hade jag aldrig vågat!
Börjar varje morgon, eller natt rättare sagt, kl 02:00, kanske inte riktigt något man ser fram emot.
Första dagen tog det lite mer än 4 timmar, men jag kan meddela att nu är jag nere på strax under 3 timmar! Framsteg!
Hur Fredrik klarar av det på två timmar är någonting som förblir ofattbart för min del.
Nu är jag också fördigvaccinerad, har tagit min sista twinrix spruta! Det gick bättre än förra gången för min del, kanske beror på att jag denna gången bara behövde ta en spruta, och inte tre. Och jag hade en taktik den här gången också, som kanske hjälpte lite, jag undvek att kolla på sprutan under hela tiden där inne. Ville abslolut inte se den där hemska grejen!
För min del ja... För Andreas del där emot gick det inte riktigt lika bra! Nej hon var inte ett dugg rädd, det var inga problem, sa hon. Sprutor klarar hon av lätt. Så hon satt där och pratade med sköterskan och kollade hur de gjorde. Men så helt plötsligt säger hon: oj, nu börjar det snurra lite, och sekunden efter dunsar hon avsvimmad ner på britsen. Och doktorn far upp och upp med fötterna i luften! Sköterskan och mamma försöker få liv i henne men hon börjar ge i från sig djupa snarkningar och ligger där helt borta! Och där sitter jag, ögonen stora som tefat och hakan nere i knät i princip, och mitt grepp om stolen hårdnar så att knogarna blir helt vita. Tillslut vaknar hon upp, och det första hon säger är nej men oj då! och sen börjar hon as garva! Tydligen så var hon helt övertygad om att hon låg hemma i sängen och sov.
Då började jag också garva, och jag kunde inte sluta på hela eftermiddagen! Jag försökte hålla mig något sånär när doktorn var där men sen när vi fick flytta till ett närliggande rum så bara brast det, och vi skrattade åt det där länge!
Vi blev kvar en timme och Andrea fick pepparkakor och saft så att hon skulle återfå lite färg i fejan. Hon var ju vit som ett spöke nästan!
Jag säger bara TUR att jag tog sprutan innan det där händer, annars hade jag aldrig vågat!
Kommentarer
Postat av: Andrea
Haha, det var lite småkul :p
Men dte var ju inte för att jag var rädd för det som jag svimmade, kändes som jag skulle spy och sen tuppade jag av :p Men jag kan lätt göra det igen, fast hoppas på att jag inte svimmar!:p
Postat av: Jessica
Hahahaha, åh vad jag skrattar! Rår inte för det. Lät bara såå himla kul. Lilla tappra Andrea, men framför allt kan jag se dig och din haka framför mig Jonna =)
Trackback
