Jonna

Nu är jag hemma hos min syster i Karlstad. Hon fyller ju år på lördag så imorgon ska vi fira henne lite här. Ska bli trevligt! Sen på lördag far jag vidare mot Nyköping och hälsar på mitt kära gamla NSG, ska bli trevligt att träffa härliga fd SP3A:are också!

Imorse under tiden Andrea tränade tänkte jag att jag skulle ta en runda i skogen utanför Våxnäshallen, tänkte bara springa sådär en 5km eller 30-45min. Så jag sprang iväg kl9, för då hade jag ju gott om tid att vara tillbaka innan Andreas träning var över kl 10:30 så att jag skulle kunna stretcha lite och kolla när hon tränade. Andrea hade förklarat hur jag skulle springa, hålla till vänster förutom när man skymtar lekparken, då skulle jag spring rakt fram istället. Låter ju inte alltför svårt. Men, det dröjde inte länge förrän jag var vilse..  Såklart.

Jag irrade omkring där i spåret ett bra tag, sprang förbi den där jädra lekparken tre gånger efter att ha tagit tre olika vägar (tror jag iaf, lokalsinnet är väl inte det bästa). Och inte en kotte var ute i spåret så att jag kunde fråga om i vilken riktning jag skulle springa. I början var det ändå lugnt, fick inte panik eller nåt sånt, utan jag tänkte bara att så stor kan skogen ju inte vara, jag måste ju tillslut komma ut. Så jag följde de röda markeringarna men kände inte igen mig alls vid det här laget, och nu började jag bli trött också! Va tusan tog jag inte mobilen med mig så att jag kunde hålla koll på tiden, eller ringa efter hjälp om jag "mot förmodan" skulle springa vilse. Smart Jonna.

Till slut efter att ha provat lite olika spår så träffade jag på en gubbe som promenerade, så jag sa att jag var lite vilsen och frågade i vilken riktning jag skulle springa för att komma tillbaka till våxnäshallen. Så han pekade på en väg (såklart inte den jag hade tänkt ta) och sa att det var ca 1km åt det hållet sen borde jag se hallen. Så tillslut, kl 10:30 staplar jag in i hallen, benen helt möra efter en timmes extra löpning.

Andrea hade tydligen blivit lite orolig när jag hade varit borta en timme, jag skulle ju inte springa så långt, och på skoj hade jag sagt att om jag inte är tillbaka när ni har tränat klart så får ni komma och leta efter mig! Det var nära att det blev skallgång där! Haha! Jag övervägde faktiskt om jag skulle klättra upp i ett träd när jag var på toppen av en sluttning och spana efter hallen där uppifrån, men så tänkte jag att jag kanske inte skulle komma ner igen så jag sket i det. Skulle ju vara lite pinsamt om jag satt där när de kom för att leta efter mig, "hoho! Hallå! Här uppe är jag!"

Men slutet gott allting gott!
Undrar hur långt jag sprang egentligen?

Nu ska jag spela lite The Sims 2! Har inte spelat Sims på jättelänge! Men många timmar under mellanstadiet spenderades framför det spelet:)

Ha det gött!
Skogsmullen Jonna